Sammanfattning av WSAVAs rekommendationer kring kastrering av hund och katt

Detta är en sammanfattning av WSAVAs rekommendationer som finns att läsa i sin helhet på: https://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/jsap.13724

WSAVA, (World Small Animal Veterinary Association) har en Reproduction Control Committee som 2024 utfärdat kastreringsrekommendationer.

Många husdjur upplevs och behandlas som familjemedlemmar, och deras ägare är angelägna om deras bästa. Beslut om en eventuell kastrering kräver då ett noggrant övervägande av för och nackdelar. Man rekommenderar inte längre urskillningslöst kastrering för alla djur, utan ser det som ett individuellt beslut. Huvudanledningen till att rekommendera generell kastrering är populationskontroll, vilket självklart är viktigt för länder som har problem med lösspringande hundar och katter. I Sverige har vi inte det problemet med hundar, men för katter är det en faktor att ta i beräknande. Djurskyddslagen tillåter inte att katter släpps ut för okontrollerad förökning, vilket i praktiken innebär att kastrering är den bästa lösningen för katter som får vistas fritt ute. Lagen tillåter inte heller avel med katthonor yngre än 10 månader, varför tidig kastrering ofta är nödvändig om katten ska släppas ut. SVF:s riktlinje om kastrering av katt stöder kastrering från 4 månaders ålder.

Djurskyddslagen föreskriver att operationer som utförs på djur ska vara medicinskt motiverade, men gör ett undantag för kastreringar, som får utföras enligt ägarens önskemål. Undantaget infördes 1988. Före dess behövde även kastreringar vara medicinskt motiverade. Detta har historiskt gjort att vi i Sverige har haft en avvaktande attityd mot masskastreringar.

Det har länge varit känt att kastrering kan medföra problem med fetma, försämrad pälskvalitet och inkontinens.

På senare tid har det framkommit att kastrering även medför ökad risk för vissa sjukdomar. Frekvensen av vissa tumörer ökar, ledhälsan försämras, immunsystemet påverkas och vissa beteendeproblem blir vanligare. I hur hög grad detta orsakar problem för det enskilda djuret varierar stort mellan olika raser och mellan individer. För att kunna bedöma hur stor vikt man ska lägga vid dessa faktorer behöver man ha information om frekvensen av sjukdomarna i den enskilda rasen och ibland även i uppfödarens linjer. Denna information är sällan lättillgänglig.

Kastrering är ett utmärkt botemedel för sjukdomar i reproduktionsorganen som pyometra och testikeltumörer och man inte bör tveka att utföra operationen vid behov, men synsättet att ansvarsfulla djurägare alltid kastrerar sina djur är föråldrat. Innan beslut om kastrering av ett friskt djur tas bör man väga för- och nackdelar mot varandra. Man behöver också bestämma metod och när i djurets livscykel åtgärden ska utföras.

Kirurgi

WSAVAs dokument innehåller ett kapitel med beskrivning av kirurgi med många kirurgiska tips. Man framhåller ovariektomi som att föredra framför ovarihysterektomi om livmodern inte är förändrad. För stora hundar är en laparaskopisk operation en fördel. Man för fram tekniken att använda ligaturer med dubbla slag och självlåsande knutar (miller’s knot, constrictor knot, strangle knot). Ligaturen bör anläggas på eller kaudalt om cervix vid OHE, så all livmodervävnad säkert avlägsnas. Man förespråkar att uterinartärer ligeras separat. En tik bör om möjligt kastreras under anöstrus (ca 3 månader efter löp) för att undvika att utlösa en skendräktighet. Man anser att det finns tillräckligt med bevis för att det inte medför ökad risk för tiken eller hennes laktation att genomföra OHE vid kejsarsnitt. Vid kejsarsnitt kan placentor som sitter hårt lämnas kvar i livmodern.

Man för fram s k ovarysparing spay och vasektomi som alternativ till kastrering. Detta är inte tillåtet i Sverige enligt nuvarande tolkning av djurskyddslagen.

Man bör inte tveka att kastrera honkatter under löp. Kastrering av hanhund kan göras med skrotal eller preskrotal approach.

Kastrering av kryptorkida hanhundar rekommenderas och genomförs med fördel laparaskopiskt. Om hunden är enkelsidigt kryptorkid bör man alltid låta skrotumtestikeln sitta kvar tills den dolda testikeln har lokaliserats. Om ägaren endast önskar operera bort den felplacerade testikeln och inte testikeln i pungen bör ägaren upplysas om att även testikeln i pungen har en ökad risk för tumörvandring, samt att avel med en kryptorkid är olämpligt. En hanhund med en testikel fungerar som en intakt hanhund. SVF:s riktlinje om kryptorkism anser inte att kryptorkism nödvändigtvis behöver föranleda kirurgisk åtgärd, men att om så sker är det acceptabelt att endast avlägsna den felplacerade testikeln om djurägaren så önskar.

Antibiotikaprofylax ska undvikas. Smärtlindring är viktig. Den bör vara multimodal.

Medicinsk kastrering

I Sverige genomförs medicinsk kastrering i huvudsak med Suprelorin, en gonadotropinagonist, som finns i två styrkor, 4,7mg och 9,4mg, med duration för hund på 6 respektive 12 månader. Suprelorin hämmar hypofysens utsöndring av LH och FSH, som i sin tur styr utsöndring av könshormonerna från ovarier och testiklar. Det är registrerat för reversibel kastrering av hanhund, hankatt samt prepubertala tikar. Det används i Sverige även off-label till honkatt. På katt är durationen längre. Seriell implantation är möjlig och effekten är helt reversibel. Vid implantation får man först en s k “flare-up” effekt, där hos tik ett löp utlöses och det hos hanhund uppstår en högre koncentration testosteron. Denna effekt varar i ca 1 vecka. Implantatet sätts vanligen in i den subkutana vävnaden i nacken. Om man av någon anledning förutser att implantatet kan behöva avlägsnas bör man istället sätta in det i navelregionen där det kan lokaliseras. En sådan implantation kräver vanligen sedering.

För honkatt kan även gestagener användas. Perlutex 5 mg (medroxiprogesteronacetat) finns registrerat för detta ändamål. Gestagener ökar risken för utveckling av pyometra och juvertumörer, och bör inte användas som permanent lösning.

Medicinsk kastrering är ett utmärkt alternativ att använda för att utröna kastreringens effekt på beteende hos en individ.

För- och nackdelar med kastration

Att försöka utvärdera betydelsen av de förändringar som sker i kroppen vid kastration är komplicerat. Kirurgisk kastrering leder till kroniskt förhöjda nivåer av hormonet LH (som har som effekt att stimulera äggstockar/testiklar till hormonproduktion, men som i det kastrerade djuret inte hämmas av negativ feedback från könshormoner). LH har sannolikt en roll i den ökade tumörförekomst som ses hos kastrerade. Tumörer som ses i ökad frekvens hos kastrerade hundar är mastcellstumörer, TCC, osteosarkom, lymfom, och hemangiosarkom. Sent kastrerade hanhundar löper ökad risk för utveckling av prostatatumörer. Forskning om detta pågår och nya rön kommer ständigt.

Hur stor vikt man ska lägga vid dessa fakta måste bedömas i förhållande till risken för en intakt hund av samma ras och ålder. Prostatatumörer är överlag mycket sällsynta, och den riskökning som ses efter kastration gör dem lite mindre sällsynta, men diagnosen innebär alltid en katastrof då prognosen är mycket dålig. Detsamma gäller för flera av de andra tumörerna, men det finns raser där tumörerna förekommer naturligt i högre frekvens, och en riskökning då får större betydelse. Ett sådant exempel är osteosarkom hos rottweiler.

Hur frekvensen tumörer påverkas av kemisk kastration med Suprelorin är okänt.

Könshormonerna testosteron och östrogen har också effekter på immunsystemet, och autoimmuna sjukdomar är vanligare hos kastrerade hundar. Även här finns stora variationer i naturlig frekvens mellan olika raser.

Det finns tumörer som kan behandlas med kastrering — vaginaltumörer är oftast hormonkänsliga, och vissa juvertumörer visar mindre tendens till recidiv om tiken kastreras. Hos hanhundar kan analadenom behandlas med kastrering. Perinealbråck är också ett lidande som behandlas med kastrering.

Vid behandling efter bakteriell prostatit anses kirurgisk kastrering inte längre vara ett måste. Hunden kan även behandlas livslångt var 6:e månad med osateronacetat, Ypozane, som har en antiandrogen verkan. Även Suprelorin kan användas.

Tikar kan efter kastrering drabbas av inkontinens, dermatit i vulvavecken och vaginit. Dessa problem är vanligare vid prepubertal kastrering.

Tikar som uppvisar beteenden som av ägaren uppfattas som problematiska under sin löpcykel (löpbeteende, kraftig skendräktighet etc) kan med fördel kastreras. Tikar som får vaginalprolaps under löp bör kastreras.

Vid beteendeproblem utan tydlig koppling till könshormoner kan man inte utan vidare anta att beteendet förbättras av kastrering. Kastrering kan i sig orsaka beteendeproblem (aggression mot människor, ångestrelaterad problematik), och när det gäller hanhundar är det klokt att börja med en kemisk kastrering för att utvärdera effekten på just den individen. Kastrering har oftast god effekt mot urinmarkering hos både hund och katt.

Det är viktigt att inse att puberteten är en utvecklingsprocess som har stor betydelse. Tillväxtzonerna i rörbenen sluts och tillväxten avslutas därmed. Könshormonerna har även effekter på hjärnans utveckling. Hundar som kastreras prepubertalt visar sämre inlärningsförmåga. Hanhundar genomgår ofta en fas som upplevs som jobbig under puberteten. Det är oklart hur hundens utveckling påverkas av kastrering under pågående pubertet. Prepubertal kastrering har visat sig försämra ledhälsan hos vissa raser. Tikens första löp påverkar sannolikt stamceller i juvret, något som senare kan leda till utveckling av juvertumörer.

Hypotyreos och hyperadrenokorticism är vanligare hos kastrerade. Ortopediska problem som höftledsdysplasi, armbågsledsdysplasi, panosteit, korsbandsruptur och diskbråck är också vanligare hos kastrerade hundar. Det finns könsskillnader i frekvenserna och åldern vid kastreringen har betydelse.

När det gäller katter är mindre känt om hur kastrering påverkar sjukdomspanoramat. Det finns också ett större incitament att kastrera av beteendeskäl då det är vanligt att intakta katter urinmarkerar. Konstaterade problem är framför allt metaboliska med ökad risk för fetma och diabetes. Frekvensen katter med FLUTD är också högre hos kastrerade. Effekten på katters tumörfrekvens är under utvärdering. Exempel på sjukdomar som förebyggs med kastrering hos katt är juvertumör, pyometra, och fibradenomatos i juver. Djurslaget verkar påverkas mindre av prepubertal kastrering.

Sammanfattningsvis kan man säga att kastrering förebygger sjukdomar i könsorganen men ökar risken för andra åkommor. I vilken mån det är motiverat att beakta de ökade riskerna varierar starkt mellan kön, raser och individer.

Veterinären har en mycket viktig roll i att vägleda djurägaren inför beslut om kastrering. Det är viktigt att ärligt kunna redovisa kända för- och nackdelar.

WSAVAs rekommendationer finns att läsa i sin helhet på: https://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/jsap.13724

Helene Alm, specialist i hundens och kattens reproduktion, 2026-03-10