Att ta blodprov och lägga permanentkanyl på katt är rutinmoment inom djursjukvården. Tekniskt sett är det också relativt enkelt att genomföra. Det som däremot gör att detta inte alltid är så lätt som vi skulle vilja, är att katten upplever detta, och mycket annat, som väldigt jobbigt och agerar därefter. Vi behöver därför hantera kattens stress och upplevelse av situationen för att kunna utföra detta på ett bra sätt och arbeta kattvänligt.
Vad är fördelarna med att arbeta kattvänligt?
Genom att hantera katten på ett vänligt sätt ser vi till att både katten, ägaren och personalen är nöjda.
För katten innebär det fördelar såsom lägre stressnivåer, att den kan få hjälp med både förebyggande vård och sjukvård, mindre risk för komplikationer och snabbare återhämtning.
För ägaren innebär det fördelar såsom större trygghet i att katten blir väl omhändertagen, lägre stressnivåer, att man känner sig sedd och hörd och en ökad benägenhet att återvända för framtida vård.
För personalen innebär det fördelar såsom effektivare arbetsflöden, säkrare arbetsmiljö med färre skador, bättre behandlingsresultat, återkommande kattägare och ett stärkt förtroende.
Läs mer om att jobba kattvänligt i artikeln Kattvänlig hantering och vård – från konsultation till vårdavdelning eller titta på webinaren Den kattvänliga konsultationen och Den kattvänliga vårdavdelningen.
Påverkan på det fysiologiska
Om vi börjar med att utgå från katten som helhet och varför den är på veterinärbesöket från första början, så finns det med stor sannolikhet en misstanke om sjukdom, eftersom ett blodprov ska tas eller en permanentkanyl läggas. En stressad katt påverkas fysiologiskt på ett sätt som gör att det här viktiga provsvaret kan bli missvisande. Förhöjda glukosnivåer, förändrade laktatvärden och stressrelaterade förändringar i blodbilden är välkända effekter.
Vi behöver därför se till att inte stressa katten mer än nödvändigt så vi inte påverkar dess mående i stunden, men även dess mående i längden, då det kan leda till ett sämre beslutsunderlag och potentiellt felaktiga bedömningar. Vi riskerar även att orsaka stickskador, både på katten, ägaren och personalen, och själva proceduren blir självklart mer svårgenomförd.
Hur gör vi då detta i praktiken?
Miljön påverkar
Allt arbete börjar med klinikmiljön. En lugn, förutsägbar omgivning fri från stressande stimuli gör en påtaglig skillnad redan innan katten börjar hanteras. Dämpat ljus, minimalt med ljud såsom hundskall och ringande kliniktelefoner, att det är fritt från dofter av hundar och andra katter och ett halkfritt underlag på undersökningsbordet bidrar till att katten känner sig tryggare.
Om ni dessutom kan ha utkiksplatser såsom hyllor på väggen, så katten kan få spana, och gömställen såsom katt-igloos eller wellpapp-kartonger, så katten kan få gömma sig (utan att bli svår att komma åt utan bråk), så får ni bonuspoäng!
Syntetiska feromoner såsom Feliway i adapter och spray är att föredra om det finns tillgängligt, men vi får heller inte glömma att se till att göra miljön ren och fri från tidigare djurs feromoner och dofter.
Glöm inte bort tiden
En ofta förbisedd faktor är tiden. Kanske inte vår egen schemalagda bokningstid, men tiden det tar mellan moment för katten. Att till exempel ha allt material förberett inne på rummet och innan katten får komma ut ur sin transportbur minskar väntetid i en utsatt situation. Många katter upplever dessutom mindre stress om de får stanna kvar i sin transportbur så länge som möjligt, och helst själva välja när de vill komma ut, i stället för att omedelbart lyftas upp på ett undersökningsbord.
Att ”skynda långsamt” är ett bra sätt att tänka med katter. Vi ska inte stressa och försöka göra saker och ting för fort så de blir pressade, men ibland är det av vikt att vi är lite snabba så de inte hinner tröttna. Om vi är stressade märker de också av det på vårt kroppsspråk, så ta ett djupt andetag du också innan du börjar hantera din kattpatient.
Den viktiga hanteringen
När det gäller själva hanteringen är det lätt att falla i fällan att försöka kontrollera situationen genom kraft. I praktiken ger det oftast motsatt effekt eller i värsta fall en katt som reagerar med apati eller inlärd hjälplöshet. En katt som känner sig fasthållen på ett obehagligt sätt eskalerar snabbt sitt beteende, kan agera protektivt och börjar försvara sig.
I stället handlar god hantering om precision, tajming och att arbeta med katten snarare än mot den. Att hålla katten nära kroppen utan att hålla hårt och använda enkla medel som en handduk att linda om katten vid behov kan ge stabilitet utan att öka stressen. Låt gärna katten gömma sig om den vill. Det är också tydligt att kompetensen och handlaget hos den som håller katten ofta är avgörande, en lugn och erfaren assistent kan göra hela skillnaden mellan en smidig procedur och en konfliktfylld situation. Det krävs ett visst mått av följsamhet men ändå att man är bestämd och tydlig.
Saker som ni verkligen bör undvika är att ta katten i nackskinnet (så kallad ”scruffing”), att använda klämmor i nackskinnet (så kallad ”clipnosis”), tvångshållning och annan utrustning som kattpåsar, handskar, munkorgar, nät, snaror med mera.
Val av kärl
Valet av kärl är en aspekt där ”så här har vi alltid gjort” ibland tyvärr går före att fundera på vad som egentligen är bäst i den specifika situationen. Det finns en tendens att se vissa kärl som ”standardval”, men i verkligheten bör valet styras av vad som ger minst stress hos, och högst sannolikhet att lyckas snabbt med, den aktuella individen.
Provtagning från jugularvenen upplevs ibland som mer invasivt, men när det utförs korrekt går det ofta både snabbare och är mindre stressande än upprepade försök i perifera kärl. Vena Cephalica (framsidan av frambenet) lämpar sig väl för kanylläggning, men kan kräva mer fixering och att katten upplever att man drar den i benet. Vena Saphena (insidan av bakbenet) är ett värdefullt alternativ, särskilt hos katter som reagerar negativt på att man är nära ansiktet eller tar i framtassarna, och fungerar särskilt bra om man låter katten ligga semilateralt (på bröstet med bakbenen åt sidan).
Slutsatsen är helt enkelt att flexibilitet och situationsanpassning är viktigare än att konsekvent göra ”som man brukar”.
Val av provtagningsmaterial
Det är olika vad man känner sig bekväm med för provtagningsmaterial och utrustning, så där får man prova sig fram. Tänk dock på att anpassa kanylens grovlek efter storleken på katten och dess kärl så att blodet flödar bra men inte är ”onödigt” grov så det gör mer ont än nödvändigt.
Du kan också välja att sticka öppet eller med så kallade slutna system där blodet dras ut med ett vakuum. Detta vakuum kan ibland vara något kraftfullt för vissa mindre individer, så gör en avvägning av vad som passar bäst för katten framför dig.
Vid kanylläggning fäster du sedan kanylen med tejp och här kan man tänka att permanentkanylen ska stabiliseras och sitta ordentligt men att man inte använder så mycket tejp att det blir jobbigt för katten när den ska tas bort eller att det stasar tassen/benet. Det samma gäller för det eventuella täckande bandage som används.
Vad som behövs för att ta ett blodprov eller lägga permanentkanyl
- Rena handskar och rena händer
- Öppen kanyl/butterflykanyl med vakuumsats/permanentkanyl med eller utan vakuumsats
- Eventuell koksaltlösning och spruta för att testa permanentkanylen
- Tejp för att fixera, och elastisk linda för att skydda, permanentkanylen eller ett ”plåster” (tejp eller elastisk linda med kompress) för att stoppa blodflödet vid blodprovstagning
- Stas eller hjälp med handstasning av en god assistent
- Tyst rakapparat
- Kompress med klorhexidinsprit
- Eventuella blodprovsrör
Tillvägagångssätt i korta ordalag
- Raka vald plats över ett kärl
- Applicera gärna lokalbedövning (t.ex. EMLA-kräm) och låt verka
- Få hjälp av en god assistent att hålla och ev. stasa, använd annars en stas
- Använd handskar
- Rengör området med klorhexidinsprit och låt verka
- Stick i en jämn rörelse med öppen kanyl/butterfly och fyll ditt/dina blodprovsrör eller lägg din permanentkanyl och fyll ditt/dina blodprovsrör för att sedan fixera den med tejp
- Lossa stasen vid lämpligt tillfälle (innan du drar ut kanylen vid blodprovstagning eller innan du ska dra ut mandrinen och skruva på kanylkorken på en permanentkanyl)
- Om det anlagts en permanentkanyl ska den efter fixering testas med koksaltlösning och ett täckbandage därefter läggas över som skydd
- Vid blodprovstagning ska plåster sättas
Knep för provtagningen och kanylläggningen
Att arbeta metodiskt är alltid bra och kan göra att det är lättare att förbereda, så att man har allting tillgängligt. Det kan också vara bra att ha öppnat eventuella prassliga förpackningar då dessa kan låta obehagligt för katten.
Lokalbedövning är också ett underskattat hjälpmedel och kan hjälpa de mer stickkänsliga individerna. Det kräver dock lite förberedelse och tid så det hinner verka, men kan vara värt om katten reagerar mest på själva sticket och inte på hanteringen eller andra delar av provtagningen/kanylläggningen.
Glöm heller inte bort, eller känn att sedering är ett nederlag. Se det som ett hjälpmedel vi borde ta till oftare då många katter tycker att detta är mycket jobbigt och skulle uppskatta att slippa obehaget. Om katten redan är kraftigt stressad är det sällan försvarbart att försöka ”tvinga igenom” proceduren. I dessa situationer kan man behöva avbryta och ta provtagningen vid ett annat tillfälle och då förbereda med lugnande hemma inför och/eller ge sedering direkt vid ankomst.
När sedering används rätt kan det innebära en mer human upplevelse för katten, en säkrare arbetsmiljö för personalen och en högre kvalitet på det medicinska. Att fatta beslut om sedering i tid är därför snarare ett uttryck för erfarenhet och gott omdöme än motsatsen.
När det inte går som tänkt
Ibland går det inte riktigt som vi tänkt och det kan bero på olika saker.
Det är viktigt att vi inte håller på och riktar om och försöker gång på gång när det inte fungerar. Det är lätt att säga, men planera för att lyckas med ett stick utan att behöva rikta om och avbryt hellre och stick om eller planera annorlunda ifall det är något annat som orsakar problem.
Ibland kan det vara värt att byta provtagare/permanentkanylläggare bara för den psykologiska faktorn.
Glöm som sagt inte bort sedering och att det kan vara bättre att planera om och göra rätt från början en annan dag när katten inte också behövt stå ut med en undersökning innan.
Sammantaget handlar kattvänlig blodprovstagning och kanylläggning om ett skifte i perspektiv. Fokus flyttas från att enbart genomföra ett moment till att optimera hela situationen kring det. Kliniker som arbetar metodiskt med detta, genom utbildning, anpassade rutiner och medveten utformning av klinikmiljön, uppnår inte bara bättre djurvälfärd, utan också mer tillförlitliga provsvar, färre komplikationer och en tryggare arbetsmiljö.